Den ekonomiska tillväxten ifrågasätts alltmer som bästa sätt att mäta ett samhälles framsteg. Men alternativen är inte glasklara

”Det är oansvarigt att växa till varje pris”, konstaterar Unilevers ordförande, i en aktuell intervju i SvD. Ett sådant uttalande, som uppenbarligen ingår i företagets långsiktiga varumärkesbygge, hade knappast varit aktuellt för bara några år sedan. Ansvarsdimensionen, eller CSR, bir allt viktigare för företagen och nu påverkas kärnverksamheten i allt större grad. Dessutom börjar det bli lönsamt och kan till och med höja företagets värdering, något som framgick i vårt förra nyhetsbrev.
Att ersätta bruttonationalprodukten, BNP, med någon form av bruttonationallycka, BNL, är en annan möjlighet som diskuteras och har länge varit en dröm hos många alternativekonomer. Mätmetoden introducerades redan 1972 i Bhutan, med blandat resultat och efterföljarna har inte blivit så många som entusiasterna hoppats på.

Här i Sverige tillhör ett av regeringspartierna som bekant tillväxtskeptikerna. I miljöpartiets valmanifest i höstas stod att man vill utveckla ett hållbart ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt. Hur det mer i detalj skulle gå till framkom dock inte. Slutsatsen blir att det traditionella sättet att mäta ett lands utveckling på intet sätt är perfekt, men i nuläget det mest realistiska att använda. Återstår att se hur länge till.

En ny rapport från World values survey visar hur vanliga människor i över hundra länder ser på olika upplevelser och värderingar. Och vi svenskar tillhör de absolut minst vanliga!

World value survey har funnits sedan 1981 och den nu aktuella rapporten är den sjätte. Frågorna handlar om hur man ser på familj, arbete, religion, politik, samhälle, vetenskap, trygghet, säkerhet, våld och framtiden. Resultaten presenteras bland annat i den berömda kulturkartan, där de olika länderna läggs in i ett diagram. På ena axeln mäts synen på livet från enbart överlevnad till självförverkligande och på den andra synen på värderingar, från traditionella, som religion och respekt för auktoriteter till rationella, som sekulära. Sverige utmärker sig som det mest självförverkligande och sekulära landet i världen. Något att tänka på när vi med de bästa avsikter försöker ”exportera” våra värderingar.

En ny tendens i den aktuella rapporten är att betydelsen av religion ökar världen över, från den ”kristna högern” i USA till olika religiösa fundamentalistiska grupperingar i främst den muslimska världen. Det finns också en koppling mellan den ökande nationalismen och populismen i Europa och religion. Men som Bo Rothstein visar i en debattartikel i DN är religionen nästan alltid en dålig vägvisare i politiken. Människor i religiösa länder litar mindre på varandra, och korruptionen är större.

Kombinationen dator och människa tycks stå vid ett vägskäl. Artificiell intelligens (AI) och kroppsnära datorer utvecklas i en rasande hastighet. Rätt snart kommer vi alla att behöva ta ställning till om det är en bra eller dålig utveckling.

AI är just nu det hetaste i datorvärlden och riskkapitalet flödar in. Google, Facebook, IBM, Microsoft, m.fl. dammsuger marknaden och investerar miljardbelopp i små forskningsintensiva företag. Att intresset för AI formligen exploderat beror främst på Big data, som gör att enorma datamängder kan analyseras, vilket underlättar arbetet med AI.
Alla är dock inte lika entusiastiska. Många världsberömda forskare som Stephen Hawking, tillhör AI-skeptikerna. Det gör också filosofiprofessorn Nick Bostrom (med svensk bakgrund), vars bok i ämnet, ”Superintelligence”, blivit en verklig kioskvältare. Bostrom menar att vi måste vara mycket försiktiga med AI, som är potentiellt farligare än kärnvapen. Att designa AI på ett säkert sett är det stora, olösta problemet. Samtidigt erkänner även skeptikerna att AI på sikt skulle kunna lösa många av mänsklighetens utmaningar, från obotliga sjukdomar till miljöförstöring.

Om det finns en viss tveksamhet inför AI, så gäller det inte för kroppsnära datorer, eller wearables, som är en annan aspekt av kombinationen dator och människa. Tvärtom – dessa bärbara teknikprylar, som bland annat mäter puls, sömn och kroppsaktivitet, har blivit riktiga försäljningssuccéer. Men även här finns det anledning till eftertanke. Dina kroppsdata kan lätt komma på villovägar, eller utnyttjas felaktigt eller oetiskt av oseriösa aktörer. Frågan är då vems är ansvaret?

”Du är vad du kör” och ”bilen som statussymbol” är uttryck som rätt snart kan komma att sakna innehåll, när bilens ställning i samhället håller på att förändras för alltid.

Fredrik Gerttens uppmärksammade film ”Bikes vs cars” är bara ett exempel på att värderingspendeln håller på att svänga från bilar till cyklar i samhällsfokus. Begreppet ”jämställd snöröjning” är ett annat. Att börja ploga trottoarer i stället för vägar, hade varit en omöjlighet för bara något decennium sedan, men nu sprider sig den prioriteringen som en löpeld från kommun till kommun. Karlskoga var först.
Samtidigt går utvecklingen mot förarlösa bilar allt snabbare. Volvo räknar med att ha de första modellerna för kommersiellt bruk ute på marknaden redan 2017. Och runt hörnet står såväl Google som Apple och förbereder sig på att ge sig in på denna marknaden med sitt kunnande och utan de bagage de traditionella biltillverkarna kånkar på.

Slutsatsen blir att bilens transformering från manlig högstatuspryl till en i bland nödvändig, men knappast charmig transportlösning bland många andra, går mycket snabbare än vad man kunnat ana. Bilen blir naturligtvis kvar i vår vardag, men i allt större utsträckning som något man vill kunna disponera vid behov, men inte gärna äga. Eller för all del även kvar som traditionell statusmarkör för ett fåtal superrika sportbilsentusiaster.